4/9 - Vad gör man inte för de man älskar?
Idag är det exakt en vecka kvar tills jag fyller år. Men det innebär också att det bara är 4 dagar kvar tills Oscar åker...
Det blir verkligen bara jobbigare för var dag som går och jag kan inte förstå vart all tid har tagit vägen? När han fick reda på att han fick åka (dagen efter att vi blev ihop) så kändes det så overkligt och så långt borta, men nu när det bara är några dagar bort så är det ofattbart. Innan sommaren så ville jag bara att den skulle vara för evigt så att vi aldrig skulle komma till den där hemska dagen och avskedet aldrig skulle komma. Men vad jag vill spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll att jag vill att han ska stanna kvar och ställa in resan, för att jag vill ha honom kvar här hemma. Det spelar heller ingen roll att jag vill att det ska vara mars nu så jag får ta emot honom på flygplatsen och bara krama om honom och veta att han alltid kommer vara hos mig. Men jag vet att det inte kommer bli så. Vi kommer få kämpa för att klara det och höras så mycket vi kan via mejl, skype o.s.v. Men samtidigt vet jag att jag skulle få världens skuldkänslor om jag hindrade honom att åka och jag skulle känna mig jätteegoistisk.
Han har det inte så lätt heller. På samma gång som han har velat åka och längtat efter det här jättelänge, så vill han inte åka och det känns så fel att försöka övertyga honom om att han ska åka och att det kommer bli underbart, när jag egentligen bara vill säga tvärtemot. Stanna kvar och lämna mig aldrig! Men det gör jag inte, för det vet han redan och jag skulle ha väldigt svårt att förlåta mig själv om jag förstör det här. Det är något han länge velat göra och då är det bara att stå vid sidan av och uppmuntra honom även om det tar emot.
För vad gör man inte för de man älskar?
