4/9 - En känslosam dag
Jag vet inte riktigt vad det var med mig tidigare... Började gråta när jag skrev mitt förra inlägg och sen kunde jag bara inte sluta på en bra stund. Ni tycker säkert att jag är larvig och överreagerar när jag knappt kan tänka på att han åker utan att börja gråta, men har man varit med en person praktist tagit någon gång varje dag i lite mindre än 5 månader så börjar den personen betyda en hel del för en. Det längsta vi har varit ifrån varandra i sträck är en 2-3 dagar och han har alltid funnits där för mig. Det kommer han göra när han har åkt också, men inte alls på samma sätt.
Det är ungefär som när en person som alltid funnits där rycks bort från en, bortsett från att han kommer tillbaka och att vi kommer kunna ha kontakt med varandra under tiden. Men trots detta så känns det bara jobbigt just nu. Jag ser bara allt det negativa med det, även om jag skulle kunna rada upp flera bra saker med att han åker bort. De är helt enkelt bara totalt oväsentliga för mig just nu. Att vi antagligen kommer ha ett ännu bättre förhållande när han kommer tillbaka spelar liksom ingen roll för mig nu. Jag ser bara det faktum att han försvinner ifrån mig och att jag kommer sakna honom massor.
