4/9 - Nöjd med sig själv - ja, tack!
Nu ska jag försöka ta mig samman och försöka fokusera på något mindre tråkigt.
Jag är verkligen trött på alla bantningskurer m.m. som lanseras då och då och alla normalvktiga som får för sig att de är tjocka och måste banta. Varför inte bara vara nöjd med sig själv som man är? Artikeln i Glamour om att trivas med sig själv där Lizzie Miller var modell, har blivit jätteomtalad på sistone. Inte för att hon är jättesmal, utan för att hon är normalviktig.
Det känns skönt att för en gångs skull slinker en sån här sak igenom media och inte bara en massa rapporter om hur smal den och den kändisen har blivit. Men samtidigt är det också lite läskigt att det verkligen är en så stor grej att en modell inte är pinnsmal. Vad är det för ideal vi har idag egentligen? Om någon normalviktig posar i en tidning så är det en jättetor grej och alla blir praktiskt taget nästan chockade (dock på ett positivt sätt), men det är helt okej när en modell är rent av mager. Det är liksom inte värt att bry sig om, för alla modeller ser ju ut så. All retusch som ligger bakom bilderna är det såklart ingen som tänker på.
De flesta säger att man ska vara nöjd med den man är, men ändå är det så många som drömmer om att bli smalare etc. etc. Visst skulle jag kunna tänka mig att börja träna, men inte för att gå ner i vikt. Jag vill snarare ha bättre kondis och bli starkare i så fall. Jag är verkligen glad att jag kan acceptera min kropp för vad den är och inte hålla på att fokusera på nojor. Livet blir så mycket roligare då!
Mer kropp åt folket! Haha ;)
Abort - en kvinnlig rättighet?
Jag har nog alltid varit för fri abort. I alla fall vad jag kan minnas, men jag tvivlar dock på att detta var något jag brydde mig om på lågstadiet eller dagis, direkt. Då var livet en dans på rosor och man svävade ständigt i det blå, men nu är det annorlunda...
I alla fall, när jag gick på högstadiet så skulle vi hålla debatter på SO:n. Passande nog var mitt ämne abort och jag skulle var för det. Inga problem eftersom jag är det i verkligheten också, men jag blev bara mer och mer övertygad om att jag hade rätt allt eftersom jag lärde mig mer om ämnet.
Som ett exempel så sker det praktiskt taget lika många aborter på en plats när det är förbjudet, som när det är lagligt. Den största skillnaden då är dock att riskerna ökar för kvinnans liv och framtida skador, då säkerheten blir sämre. Allt måste ju ske i hemlighet, så då blir sånt mindre viktigt. Alltså är det bättre att man tillåter abort, för då blir hygienen och säkerheten bättre. Det är ju inte direkt så att ett förbud hindrar en kvinna som verkligen vill göra abort.
Att man nu vill göra så att en kvinna måste ha tillstånd av fadern till barnet är både bra och dåligt. Bra för att männen i sanning faktiskt har ganska lite att säga till om när det kommer till det här, men samtidigt dåligt för risken finns att kvinnor tvingas till att föda ett barn de uppenbarligen inte vill ha.
Jag tycker det är bra som det är nu måste jag medge. Trots att jag såklart förstår att män kanske vill ha mer att säga till om och att det skulle bli mer jämställt och så, så spelar det egentligen ingen roll i slutändan, i det här fallet. Det är ju ändå kvinnans kropp och hon måste ju få ha rätt att bestämma över sig själv. Såklart tycker jag också att männen ska få ha rätt att säga vad de tycker, men det går inte att undvika att kvinnans bestämmanderätt måste få vara större än mannens i slutändan. Att skaffa barn är något som båda måste vara med på, annars lär det inte gå bra i det långa loppet.
Vad tycker ni?
Skulle ni själva kunna genomgå en abort? varför? Varför inte?
//
Jag trodde Gud älskade alla människor lika mycket?
Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket om själva delen om risken att Svenska Kyrkan isoleras, men jag tyckte det var värt att ta med i alla fall. Det jag tänker mest på är hur homosexualitet kan väcka sån stor debatt hela tiden. Det är ju inte direkt något nytt, men ändå verkar det aldrig kunna accepteras fullt ut.
Förutom de som tycker att det inte är något fel alls med det så är det bl.a. många som säger att de tycker homosexualitet är okej så länge de inte behöver ha något att göra med det, men är inte det fel det med? All kärlek borde ju vara lika mycket värd, oavsett läggning, så varför är det så hemskt att se två killar pussas och hålla handen på stan, när det är okej att en tjej och en kille gör likadant?
Vad tycker ni?
//
Hur gick det här till?
För det första kan man ju börja med att fråga sig hur lagen kommer fungera i verkligheten. Hur ska man förhindra exakt all spridning i hela landet? Alla hemsidor, tidningar, TV-kanaler m.m som man måste ha koll på. Jag kan ju inte påstå att de åtagit sig en lätt uppgift precis.
Sen har vi delen att lagen är så fel i sig. Den så kallade "morallagen" är så himla bakåtsträvande och går emot yttrandefriheten på alla möjliga sätt och vis. Vissa saker kan man ju godta, som t.ex. delen om våld, men om man tar homo- och bisexxualiteten som ett exempel så är det bara dumt. Jag tycker själv att all kärlek är lika mycket värd och förtjänar acceptans från andra. Egentligen tror jag inte att jag behöver gå in så himla mycket på varför detta är fel, för det tror jag de flesta inser själva i alla fall. Poängen är ändå att alla har lika mycket rätt att få finnas och att man ska få älska de man vill oavsett kön!
Vad tycker ni?
//
